resfeber och flygplansgrannar
Resfebern bokstavligen kokade när vi klev på planet, inte nog med det. Vi var sena, så pass sena att incheckningssnubben muttarde surt att nu var det riktigt bråttom. Mr.Skog upfattade nog inte riktigt brådskan utan traskade lugnt mot toaletterna. Väl inne på planet klämde jag in mig mellan två män och ursäktade mig på tragglig engelska. Min vänstra granne hade snabbt charmat flygpersonalen och fick dubbel lunch, tredubbel cola och så många koppar te att jag tappade räkningen. Inte nog med det! Han fick en penna och en ny vän, den manliga flygvärdinnan. Jag blev avis på deras fina relation, men behövde inte vänta länge innan jag själv blivit fångad av min grannes charm. Vi snackade London och om livet, okej kanske inte riktigt.. Han var London-bo så jag fick mig en personlig guindning med hjälp av en tunnelbanekarta. Mannen var grym!
Heathrow, heathrow. Det var en avskalad djungel. proppfull med människor. Större än stort. När vi mirakulöst nog hittade ut möttes vi av en taxichaffis med skylten MIDGÅRDSSKOLAN. På fel sida av vägen, på Londons gator färdades vi fort fram. Tidsuppfattningen försvann och hakan var tappad. Aldrig någonsin har jag varit i en sån stor stad, med så mycket människor, med så mycket liv. Huvudet började sakta men säkert fyllas på med bilder, ord, intryck i mängder och lyckan var total när telefonen ringde för första gången, hemifrån Sverige.
När jag för första gången klev ur taxin och andades in storstadsluften förstod jag att det här är på riktigt. London, London, London, mitt älskade London!
Och, ja. Vi har ett flertal sånahära godingar på hotellet.
Och, ursäkta de vågade bilderna i tidigare inlägg, inte meningen att hänga ut mig sådär.
Med hjärtliga hälsningar,
Hanna Simu
Heathrow, heathrow. Det var en avskalad djungel. proppfull med människor. Större än stort. När vi mirakulöst nog hittade ut möttes vi av en taxichaffis med skylten MIDGÅRDSSKOLAN. På fel sida av vägen, på Londons gator färdades vi fort fram. Tidsuppfattningen försvann och hakan var tappad. Aldrig någonsin har jag varit i en sån stor stad, med så mycket människor, med så mycket liv. Huvudet började sakta men säkert fyllas på med bilder, ord, intryck i mängder och lyckan var total när telefonen ringde för första gången, hemifrån Sverige.
När jag för första gången klev ur taxin och andades in storstadsluften förstod jag att det här är på riktigt. London, London, London, mitt älskade London!
Och, ja. Vi har ett flertal sånahära godingar på hotellet.
Och, ursäkta de vågade bilderna i tidigare inlägg, inte meningen att hänga ut mig sådär.
Med hjärtliga hälsningar,
Hanna Simu
Kommentarer
Trackback
