londonbabylondon

Lite över 2 veckor har gått sedan vi kom hem till verkligheten. Jag hoppas att ni tittat på nostaligi filmen som Mimmi lagt in här nedanför. Kanske bara är vi som förstår och jag vet inte riktigt hur många gånger jag fått frågan varför vi filmade en dörr men för er synskadade (hehe) som inte sett världens bästa film Notting Hill så är det dörren i Notting Hill. Inte blå men vad tusan. Kan förstå att det var mycket turister osv när den var blå, vi fick ju leta den till och med.

Hur som helst, jag saknar London. Jag visste att det skulle bli såhär. Då jag var där så hade jag hemlängtan, i alla fall sista dagarna. Jag var trött och less på Londontempot och det faktum att vi aldrig sov, aldrig hade en lugn stund. Vi matade på i 120 varje minut i en hel vecka. Det tar på krafterna och nu  när jag är hemma och utvilad så känner jag "vafan, varför kämpade jag inte lite hårdare? vi skulle kunnat se så mycket mera!". Men än är det inte över, jag ska tillbaka till London jag också. Frågan är bara när. Men det kommer, trust me.

Det är till och med så illa att jag saknar vår urusla frukost där det kostade extra om man ville ha "engelsk frukost". Och jag saknar till och med den värdelösa internetuppkopplingen. Nu är det illa gott folk. Take care, bloggen kommer aldrig dö! Bye / Emelie